Puss!
Tillbaka på Gotland igen efter en sommar på Stjernsund. Lugnet håller på att infinna sig igen och jag börjar få tillbaka mitt ursprungliga humör. Att jobba som guide på Stjernsund har varit en minst sagt konstig upplevelse, många gånger ganska trevlig också.
Men jag var nog en ganska duktig guide iaf. Det är en tillfredsställande känsla att höra att människor skrattar och har roligt. Jag tror jag fick skämten att låta spontana, trots att jag drog samma skämt ca 5 gånger per dag ibland. Jag hade inte riktigt lika hystieriskt roligt åt dem efter en månad, men det var ju ändå inte jag som skulle underhållas.
Jag har aldrig tidigare insett hur dålig jag är på svenska regentlängden. Det krävs inte av 26-åringar idag. En dam frågade mig: Vem var det som kom efter Oskar den I, var det Oskar den II? Enligt alla logikens regler bör Oskar II komma någon gång efter Oskar I, tycker jag. Men mitt svar var; Nee, jag tror det var Gustav III. Tydligen så var denna Gustav inte alls någon Bernadotte, han var någon jävla Vasa. Hur skulle jag kunna veta det? Uppenbarligen tycktes detta vara ganska underhållande för besökarna, så jag kan väl lika gärna bjuda på min okunskap. ;)
Under min tid som guide har jag bytt ut alla mina vanliga grova svordomar mot Jösses Amalia, kors i ´jösse namn, och ouppsi daisy. Detta måste genast motverkas så jag har börjat svära lite mer medvetet igen.
Dock måste jag tillstå att efter att ha spenderat en hel sommar med att vara glad och glättig känner jag mest för att sparka allt och alla som kommer i närheten på smalbenen. Jösses, vad skönt det är att vara ensam med mina böcker. Det tog bara en dag innan lägenheten såg ut son sitt vanliga hemtrevliga kaos.
Magen har strulat en längre tid nu, av oidentifierad anledning. Hade det varit någon annans mage hade det varit väldigt underhållande, eftersom att den i tid och otid utstöter ett högljutt brööööl. Tyvärr så är det min mage, vilket gör hela fenomenet lite mer pinsamt eftersom att folk tenderar att fråga om jag behöver gå på toaletten. Jag svarar för det mesta generat att jag är hungrig.
Nu, väl inne på masterutbildningen, känns det tryggt igen. Nu vet jag vad jag ska göra iaf två år framåt. Den vanliga trygga stressen av vetskapen att man borde sätta sig att plugga har infunnit sig, och som sig bör, satte jag mig och skrev ett blogginlägg istället.
Engagemanget med TROTS hoppade genast igång igen. Nu ska jag på utbildning om bl.a. rutiner.
Ha det jättebra! Puss